Afrika! En kontinent som jag bara upplevt via TV och andras berättelser. Men nu har jag också varit där, tillsammans med en av mina döttrar har jag varit i Kamerun. Vi var där för att lära känna en frivilligorganisation, Swedencameroon organisation. Grundaren av denna organisation, Léonie, hade jag lärt känna i Sverige. En fantastisk kvinna som verkligen vet vad hon vill. Hon vill göra något för sitt land och ”she really goes for it”!
Men åter till Kamerun. Det är sen kväll när vi anlände till Yaoundes flygplats. Det första som mötte oss är en kamerunsk tjänsteman som bryskt ber oss visa ”det gula passet”, som visade att vi var vaccinerade mot gula febern. Naturligtvis var vi det! Det gick fort att passera tull och passkontroll och så fick vi syn på Léonie. Vi blev omringade av människor som skulle ta hand om våra väskor men Léonie´s kusin, Vincent, tog hand om bagaget och fick snabbt in både bagage och oss i bilen. Vi körde iväg, nu kände jag att jag var i Afrika! En annan värme än vad jag var van vid, bilar som tutade hela tiden och massor av människor omkring mig, överallt. Det kändes som om jag hade landat på en annan planet! Så mycket ljud och rörelse omkring mig!
Bilfärden gick till Léonies mammas hus i Yaoundé, där vi skulle bo under några dagar. Huset var omgivet av höga murar med taggtråd och glassplitter högst upp. Vincent tutade och ett par mycket bastanta ståldörrar öppnades inifrån. Inga ovälkomna gäster här inte!
Första dagen ägnades åt den svenska generalkonsuln och polisen, för att registrera oss. Kopia av passet för att visa upp för polisen om det skulle behövas. På vägen dit var det verkligen ”närkontakt” med trafiken. Vincent var en fantastisk chaufför! För en svensk som inte kan förflytta sig många meter utan någon form av trafikskyltar dyker upp var detta en helt otroligt upplevelse. Inte ett trafikljus och inga gatuskyltar. Gick det verkligen att köra här? Ja, det gjorde det! Ett organiserat kaos skulle jag vilja kalla det. Tutande bilar överallt. Men alla vet var de ska köra och allt flyter märkligt nog mycket fort framåt med millimetrar mellan bilarna! Trafiken är ett de många starka minnena.
Andra minnen är de bilresor som vi gjorde för att bl.a. besöka Bandja, tog ca 6 timmar inklusive lunch vid vägkanten (grillad get, mycket gott!). I Bandja finns Léonies andra ungdomscenter. Det första finns i Yaoundé. Vi besökte skolklasser. En omedelbar reflektion som lärare är ”hur går det att undervisa med 50-60 barn i klassen? Men allt går! Undervisning är viktigt!
Från Bandja till Douala. Åter en lång bilresa med ett ofrivilligt stopp på två timmar eftersom bilen hastigt måste repareras. Tiden fördrivs med lunch och diverse inköp, bl.a. tyg för min del. De afrikanska tygerna är fantastiskt vackra med alla sina färger.
Äntligen i Douala. Staden som verkar att fler motorcyklar än bilar. Vi besökte en SOS barnby besöket var avtalat sedan tidigare. Vilken fantastisk organisation!
Från Douala till Buea. Vecka två inleddes med att vi mötte en av mina f.d kamerunska studenter som visade oss Buea och Limbe, två städer som ligger i den engelskspråkiga delen av Kamerun. Vi besökte utkanten av det vulkanområde som bildades 1999 då vulkanen hade ett stort utbrott. Området ligger nära atlantkusten så stranden har svart sand i Limbe.
Från Buea till Yaoundé med buss. Eftersom bussen tillhörde en modernare variant så gick resan på ca 5 timmar. Landskapet med alla de träd som vi inte har i Sverige förstärker intrycket av att vara i en annan värld.
Den mest fantastiska upplevelsen var museet i Dschang. En fantastisk byggnad, skapad av Léonies bror, som är arkitekt. Museet är en hyllning till Kamerun, dess folk och historia. Efter besöket där kunde jag bara konstatera att Europa och dess kolonialmakter har ställt till med bra mycket elände i Afrika. Trots att landet varit självständigt sedan början av 60-talet kastar kolonialismen fortfarande sin skugga över Kamerun men i en annan skepnad.
Sammanfattningsvis en fantastisk resa som jag önskar att andra också får en möjlighet att uppleva! Kamerun var mycket av allting!
Anneli Wigforss-Percy
Originally published April 9, 2012 by admin.
1 COMMENT
zagorka – November 15, 2012
Hej Anneli,
Roligt att läsa ditt inlägg nu när jag är halvvägs till Yaoundé. Har gjort ett stopp i Casablanca, denna fantastiska stad och ser fram emot allt det du berättar om. Z